elva.
onsdag;
vaknar av att regnet slår emot mitt fönster
dom kalla dagarna närmar sig med stora steg och jag ler för
mig själv när jag tänker på hur grått allting snart kommer vara
jag låter tiden glida förbi mig
för jag behöver inte den just nu
mina fötter bär inte längre vanliga tunna strumpor,
dem har låtit sig sjunka ner i tjocka raggsockar
och jag tror dem trivs
jag har börjat klistra upp små stjärnor på väggarna
för jag vill ha en egen stjärnhimmel
något som påminner mig om dig
onsdags natten;
det har äntligen börjat bli riktigt mörkt ute om nätterna nu
och även fast jag vill sova, så ligger jag vaken
rädslan finns fortfarande kvar
mardrömmarna kommer tillbaka
så fort jag sluter mina ögon
som smygande skuggor förföljer dem mig genom natten
dom får mig att vakna svettig och gråtfärdig
kommer jag någonsin kunna lita på oss igen, min kära?
hjärta.
magi.
puss
