tretton.
Ett steg bakåt och jag har hamnat i det läget jag aldrig var i förut.
Många dörrar som stängdes inom mig pågrund av det som varit.
Jag har slängt mina armar runt omkring dig nu, för jag vet att du snart kommer gå.
Du knäckte mina handleder i det ögonblicket då jag log emot dig.
Och smärtan har aldrig fått mig att känna mig så levande
som nu.
Vårens solstrålar värmde oss även fast våra känslor var lika kalla som isbitar.
Jag såg dig gå ifrån mig, med lättare steg än förut.
sitter tårögd. känner igen mig så mycket. kram och fint skrivet
sv: tusen tack fina du! så glad jag blir av dina fina ord. puss
sv: jag tackar, det var ett fint avslut på första skolveckan. du är också riktigt bra - fångar det som jag aldrig tycker att jag fångar, texten känns äkta.
har det hänt något? :(
