tjugoen.
"No doubt in my mind, where you belong."
om jag kunde
skulle jag ge dig alla hjärtslag i världen
offra minsta kyss för din skull
slänga mina armar omkring dig
och berätta hur vacker du är
för din röst har rört vid min själ
och dina ord är mer magiska än
de orden i "Dorian Grays porträtt"
"I could make you happy, make your dreams come true.
Nothing that I wouldn't do.
Go to the ends of the Earth for you,
to make you feel my love."
tjugo.
och när han kysste min hand
med sina mjuka läppar
försvann det gråa i mig och ersattes med något
jag aldrig önskat:
hjärtslag
jag raderade dina sms nyss
raderade allt som du sagt
för jag vill inte höra dem längre
behöver inte dig här
för du är som alla kärleksfilmer:
bara en löjlig dröm
nitton.
vi förlorar alltid i slutändan
förståndet eller bara lusten till att vilja någonting alls
lögn efter lögn
spärrar våra förmågor till att lita på någon igen
dina läppar är giftiga
och jag tror jag hatar dig
arton.
"Jag önskar dig allt vackert
för du är det bästa som jag vet."
thåström har lärt mig att överleva utan oss
för vi var för perfekta för att kunna överleva
i en värld där all skönhet sakta förvandlas till tragik
hans armar har fastnat runt min kropp nu
och jag brukar gråta
för allt jag känner är dig
du som aldrig funnits
du som aldrig kommer finnas
du som försvann, innan du ens visat dig
sjutton.
det gör ont nu
i hela mig
i varje liten nerv
för du är inte här längre
och mina hjärtslag är döende
i en värld fylld av kaos
himlen är täckt av stjärnor
jag ligger på det iskalla gräset
vill försäkra mig
om att jag fortfarande
kan känna något
jag tänder en ciggarett
medveten om att röken
som sakta sprider sig
i min strupe, ner till mina lungor
är giftig
utan din berörning
vill jag inte känna
någonting alls
sexton.
bara något dom ville glömma
och jag brukade skratta åt dom
håna varenda ord dom sa
även fast jag visste att det dom sa
var sant
ibland kunde jag gråta
för det gjorde så ont
att veta saker jag inte ville veta
jag hatar att jag inte vet vad jag ska göra
om du inte återvänder
för du var den som höll ihop mig
och nu faller allt isär
femton.
vi borde inte leva längre
för det vi känner är inte längre värme
och snart är vi bara trasiga ord
på ett skrynkligt papper
möts av oroliga blickar i skolan
frågor som ställs
men aldrig får något uppriktigt svar
dem letar efter tecken
för att se om jag fortfarande är kvar
eller om jag gett mig av utan
att säga farväl
processen har börjat nu
en storm inuti mig har börjat ta vid
och jag vill inte bryta mig loss från den
jag är en lögn
och kanske är det därför
du aldrig lärt dig mitt namn
fjorton.
att du fanns här en gång i tiden
för du kysste mina läppar men jag kysste aldrig dem tillbaka
och jag minns inte längre hur det kändes när du höll om mig
jag vill inte minnas
för du var bland det bästa som hänt mig
vi var en kärlekshistoria
som fick sitt slut
men aldrig sin evighet
och jag är stark nog att säga;
jag var en idiot som föll för dig
och jag är en idiot som fortfarande faller
men skillnaden nu är att jag
faller för någon annan
tretton.
Ett steg bakåt och jag har hamnat i det läget jag aldrig var i förut.
Många dörrar som stängdes inom mig pågrund av det som varit.
Jag har slängt mina armar runt omkring dig nu, för jag vet att du snart kommer gå.
Du knäckte mina handleder i det ögonblicket då jag log emot dig.
Och smärtan har aldrig fått mig att känna mig så levande
som nu.
Vårens solstrålar värmde oss även fast våra känslor var lika kalla som isbitar.
Jag såg dig gå ifrån mig, med lättare steg än förut.
tolv.
är det möjligt?
att du hörde hur mitt hjärta stannade?
för ingen annan har reagerat
och ingen hörde min ensamhet
när den fanns där som mest
är det möjligt?
att du kanske någonstans där inne
verkligen bryr dig
för
jag dog igår
och jag är inte säker på
om jag vill börja leva igen
elva.
onsdag;
vaknar av att regnet slår emot mitt fönster
dom kalla dagarna närmar sig med stora steg och jag ler för
mig själv när jag tänker på hur grått allting snart kommer vara
jag låter tiden glida förbi mig
för jag behöver inte den just nu
mina fötter bär inte längre vanliga tunna strumpor,
dem har låtit sig sjunka ner i tjocka raggsockar
och jag tror dem trivs
jag har börjat klistra upp små stjärnor på väggarna
för jag vill ha en egen stjärnhimmel
något som påminner mig om dig
onsdags natten;
det har äntligen börjat bli riktigt mörkt ute om nätterna nu
och även fast jag vill sova, så ligger jag vaken
rädslan finns fortfarande kvar
mardrömmarna kommer tillbaka
så fort jag sluter mina ögon
som smygande skuggor förföljer dem mig genom natten
dom får mig att vakna svettig och gråtfärdig
kommer jag någonsin kunna lita på oss igen, min kära?
tio.
jag vet inte vad jag ska skriva
vet inte vad jag kan skriva
förutom att;
jag älskar dig
du är den slags vännen jag alltid önskat mig
den som ser på mig när jag mår bra och inte
för du kysser mina kinder varje gång vi ses
och du presenterar mig som din bästa vän
inte bara som alicia från vimmerby
och när jag är med dig slutar jag tänka på hur jag beter mig
jag lyssnar till mina hjärtslag och låter din doft sjunka in i mig
låt mig stanna här
för jag vill aldrig mer vara ifrån dig
du är mer äkta än alla håkan hellströms texter
och vackrare än alla stjärnskott
du är sandra mumin salomonsson
nio.
jag pratar inte längre
för jag är trött på min röst
jag tittar mig inte längre i speglen
för jag är trött på mitt utseende
du sa att jag var för grå för dig
att mina läppar aldrig log tillräckligt
och att varje andetag jag tog
var skapade för att dö ut
och jag vill berätta för dig
att mitt hjärta värker varje gång jag hör ditt namn
för minnen som våra
lossnar aldrig
ifrån mina mörka tankar
åtta.
jag gråter
för att du ljuger
och krossar allt jag byggt upp
du dödar minsta del av mig
delar som egentligen inte borde
gå att döda
jag älskar dig
men ibland måste man
släppa taget
även fast man inte vill
sju.
jag har börjat tappa greppet om mig själv igen
för jag gråter för ingenting
och även fast det fortfarande är sommar
så har hösten börjat växa i mig
jag lyssnar till musik som fyller
mig med ångest
du krossar min värld
lämnar mig trasig
om och om igen
och jag antar att varje spark du ger mig
har jag förtjänat
jag är gruset under dina skor
och jag existerar endas för att bli krossad
